Davids Innebandyblogg

Visst har Linköping underpresterat i år inget snack om det och om någon är missnöjd så är det ju Göte Rosth som är en man med ambitioner och vinnarvilja. Med 3 matcher kvar att spela så väljer styrelsen att meddela Göte att han blir uppsagd som headcoach för damlaget i div 1.

Att Göte och tränarkollegor haft en enorm spelaromsättning vet nog de flesta, Berg och Linköping slog ihop sina trupper samt att en hel drös nya spelare dök upp, duktiga spelare med fina meriter. Ett lag som på pappret borde ligga högre i tabellen men man kan inte bygga Rom på en dag.

Nyckeln som jag ser det att laget inte gått så bra är följande.

* Endast 2 träningar med laget ( 1 egenträning), med så mycket nya spelare ska man minst träna 3 enligt mig.

* En förening som har i princip 99 % fokus på sitt herrlag (vilka är jättebra osv men ändå), jag undrar hur många i styrelsen/sportgrupp som besökt damlagets hemmamatcher och peppat dem före eller efter matcherna?

* För lite folk som jobbat för att göra damlagets matcher till en fin inramning samt vart är alla knattelag som borde stötta laget, en bra hemmapublik ger en extrakick för spelarna.

* Naturliga ledare i laget som visat vägen, dock en riktigt bra målvakt men övriga kan bättre.

Så frågan jag ställer mig är kommer Linköping få en ny effekt av detta, jag tror inte det personligen för enda skillnaden är att de får mindre folk som engagerar sig för laget, hade varit bättre enligt mig att kanske i så fall om de behöver lite mera kraft i ledarstaben att ta in någon till för att stötta och peppa mentalt. Att komma in och förändra en spelidé på 4 veckor är i princip omöjligt. Frågan är nu vem/vilka ska leda laget, har de inte en ny ledarstab klar så är de nog illa ute för om 3 träningar så har de ödesmatch mot Kumla.Vad jag förstår så var detta en överraskning för ledarna och även för spelarna då styrelsen hade tagit beslutet, tycker det är mycket konstigt i alla fall att inte ha kontinueliga samtal och inte prata med samtliga spelare först, mycket konstigt.

Sen en övrig reflektion från mina egna erfarenheter, jag kan berätta hur man som tränare känner sig när det går tungt. Man sover mindre, tappar glädje och när det går som tyngst det är då man behöver mest stöd, jag vet att publik och övrigt folk gärna kommer fram och snackar efter matcher osv när det går bra men när det går dåligt så är man otroligt ensam. Tyvärr så är det ju då man behöver lite uppmuntran men spelare/publik/styrelsefolk missar ofta det och det är något alla som är involverade inom innebandyn borde tänka på.

Hos oss i Vänersborg kände jag också lite så i början när det gick tungt hos oss, men när vi började vinna så ville alla komma och snacka osv och jag tror det är så överallt. Vi har dock en bra styrelse/sportgrupp som hjälpte till och stöttade oss och det gav oss kraft att tillsammans vända.

Jag vill önska Göte lycka till i framtiden och hoppas någon ny klubb med ambitioner drar nytta av hans stora rutin och kunskap och hoppas vi ses i framtiden på en innebandyplan igen.

---