Mika Packalen, lämnar Visby Ibk!
Vad har detta med min innebandyblogg att göra kan folk tro, en hel del ska jag säga. Jag hade konakt med Visby Ibk om att träna dem innan Packalen anlände som tränare för dem och vi hade ett bra snack men när Packalen var intresserad så var det ju inget snack om att dem ville ha honom, han har ju de bästa meriterna man kan ha som innebandy coach.
Vi har däremot något gemensamt förutom att vi båda brinner för innebandyn och att vi båda blivit utbrända av att vara tränare för det är det som hänt Packalen nu. Jag kände så förra säsongen i Oslo, efter att ha varit ensam med ett elitlag som tränar 3 gånger i veckan och fått fixa det mesta själv speciellt när vår materialare drog till Australien och sportchefen hade för mycket med sitt jobb och familj o så, det slutade med att jag inte hade någon ork överhuvudtaget men jag fortsatte ändå och körde på men efter jul så skulle vi få in en ass tränare, det visade sig vara en kille som var gapig till stilen och hyfsat innebandykunnig men inte direkt sugen på att göra "skitgörat" utan dök i princip inte upp på träningarna så han var inte till någon hjälp direkt utan blev istället en belastning för han tog mer energi av mig än han gav mig. Det slutade istället att jag mådde sämre och kom överrens med sportchefen att det var bäst att jag slutade i slutet av februari och jag ville egentligen inte hoppa av men spelarna hade ju också märkt att jag var trött och sliten och de förstod nog att jag inte mådde så bra och jag kände ingen glädje när vi vann matcherna på slutet.
Av det har jag lärt mig en läxa att man inte fixar allt ensam, ingen gör det, vare sig man är en av världens bästa tränare som Mika Packalen eller bara en eldsjäl som tycker innebandy är kul som jag själv. Jag kan nämna fler tränare inom innebandyn som slutat på grund av utbrändhet men det blir för lång text denna gång.
Något alla sportchefer och styrelser borde tänka på i vår unga sport att man fixar inte allt ensam, jag känner fler som tröttnat helt på allt vad innebandy heter efter att ha fått göra alldeles för mycket ensam. Tyvärr var det nog detta som slog ut min gamla klubb Östadkulle/Noltorps IBK där folk inte orkade engagera sig och jobba som ett team utan väntade sig att någon skulle fixa allt, men när alla eldsjälar tröttnat (Brobergs, Cunow, Stevan, Linnerborg, Hultqvist, Anders Johansson med flera) så föll klubben i spillror, trist men så kan det säkert gå i många klubbar om inte folk inser att det krävs en hel del att hålla igång en innebandyklubb, vara sig man är tränare eller med i en styrelse.
Även min bloggkollega Jimmy "Limmet" Lundin har uppmärksammat denna nyhet på sin blogg, en kul blogg som jag helt klart rekommenderar. http://www.ornskoldsvikib.se/blogg.aspx?bloggId=1
Bild på Mika Packalen (th) när han presenterades som headcoach för Visby Ibk (16 mån sen) som är en av Sveriges bästa klubbar när det gäller hemmapubliksnitt i div. 2 med siktet inställt mot Elitserien, i laget finns alingsåskillen Mikael Andersson som gjort succe i år med ett gäng poäng.
Bild från www.visbyibk.com
Vi har däremot något gemensamt förutom att vi båda brinner för innebandyn och att vi båda blivit utbrända av att vara tränare för det är det som hänt Packalen nu. Jag kände så förra säsongen i Oslo, efter att ha varit ensam med ett elitlag som tränar 3 gånger i veckan och fått fixa det mesta själv speciellt när vår materialare drog till Australien och sportchefen hade för mycket med sitt jobb och familj o så, det slutade med att jag inte hade någon ork överhuvudtaget men jag fortsatte ändå och körde på men efter jul så skulle vi få in en ass tränare, det visade sig vara en kille som var gapig till stilen och hyfsat innebandykunnig men inte direkt sugen på att göra "skitgörat" utan dök i princip inte upp på träningarna så han var inte till någon hjälp direkt utan blev istället en belastning för han tog mer energi av mig än han gav mig. Det slutade istället att jag mådde sämre och kom överrens med sportchefen att det var bäst att jag slutade i slutet av februari och jag ville egentligen inte hoppa av men spelarna hade ju också märkt att jag var trött och sliten och de förstod nog att jag inte mådde så bra och jag kände ingen glädje när vi vann matcherna på slutet.
Av det har jag lärt mig en läxa att man inte fixar allt ensam, ingen gör det, vare sig man är en av världens bästa tränare som Mika Packalen eller bara en eldsjäl som tycker innebandy är kul som jag själv. Jag kan nämna fler tränare inom innebandyn som slutat på grund av utbrändhet men det blir för lång text denna gång.
Något alla sportchefer och styrelser borde tänka på i vår unga sport att man fixar inte allt ensam, jag känner fler som tröttnat helt på allt vad innebandy heter efter att ha fått göra alldeles för mycket ensam. Tyvärr var det nog detta som slog ut min gamla klubb Östadkulle/Noltorps IBK där folk inte orkade engagera sig och jobba som ett team utan väntade sig att någon skulle fixa allt, men när alla eldsjälar tröttnat (Brobergs, Cunow, Stevan, Linnerborg, Hultqvist, Anders Johansson med flera) så föll klubben i spillror, trist men så kan det säkert gå i många klubbar om inte folk inser att det krävs en hel del att hålla igång en innebandyklubb, vara sig man är tränare eller med i en styrelse.
Även min bloggkollega Jimmy "Limmet" Lundin har uppmärksammat denna nyhet på sin blogg, en kul blogg som jag helt klart rekommenderar. http://www.ornskoldsvikib.se/blogg.aspx?bloggId=1
Bild på Mika Packalen (th) när han presenterades som headcoach för Visby Ibk (16 mån sen) som är en av Sveriges bästa klubbar när det gäller hemmapubliksnitt i div. 2 med siktet inställt mot Elitserien, i laget finns alingsåskillen Mikael Andersson som gjort succe i år med ett gäng poäng.
Bild från www.visbyibk.com
Kommentarer
Trackback
