Match på "mammas gata"!

Ja inte riktigt men nästan. Morsan bor faktiskt i Herrljunga och har gjort i över 20 år så där är jag ju en del och hälsar på. Nu blir det match mot Horsby på fredag och det blir otroligt viktigt att vinna då vi ligger där vi ligger, vi har spelat bättre och bättre men saknat det lilla extra när matcherna ska avgöras. 

Vi måste också förbättra våra "special teams" för vår statistik där är mindre smickrande, vi vann ju faktiskt matchen i spel 5 mot 5 mot Tibro med 4-3 men tyvärr så hjälper ju inte det, men ändå en tröst att vi i spel 5 mot 5 kan spela jämnt med de bästa lagen i serien, var liknande även mot Rydboholm då vi spelade 7-7 i spel 5 mot 5 men förlorade med 7-11 och mot Varnhem förlorade vi med uddamålet då vi klarade av ett boxplay så jämna matcher rakt igenom även om vi ligger på sista plats.
 
Blev lite hånad av en innebandykompis som tyckte att fan det går bra för er lite ironiskt, men jag säger såhär, det triggar mig mer att spela (och coacha då jag hjälper till med träningar och coaching) jämna matcher i div 3 även om vi förlorar (jag har en hel del segrar genom åren så jag kan allt ta lite förluster utan att gräva ner mig), än att vinna med 10 bollar i div 4 (med Fröjered) alla dagar i veckan.
 
Har man varit med så länge som jag varit så är det de nervkittlande matcherna man lever för och jag tror många i min ålder delar den åsikten. Det var det som var så kul i Falköping då vi spelade sjukt många jämna matcher med sena avgöranden då glädjen efter en uddamålsvinst är dubbel mot en vinst med 10 bollar samt i de jämna matcherna man som coach blir lite utmanad, alla kan ju stå som coach och vinna när man har ett lag som är överlägset men när du har ett på pappret sämre lag och vinner på grund av taktiskt list och disciplin och spelare som spelare exakt efter en matchplan och litar på dig som coach, det är det verkligen inte alla tränare som fixar, vi var sjukt nära att göra just detta i helgen mot Tibro men nästa gång kanske vi orkar hela vägen in i kaklet.
 
Man kan faktiskt se sådana mönster på vissa tränarkollegor som bara "lyckas" resultatmässigt när de har en vass trupp att jobba med och i minsta motgång med några skadade spelare eller några borta så klappar deras lag alltid ihop och förlorar när det gäller trots att de borde fixa det, ingen nämnd och ingen glömd men det är inte så svårt att lista ut om man börjar tänka lite. Det är också de tränarna som brukar påpeka före matcherna att vi saknade den o den o den, vilket är pajas tycker jag, man har alltid sitt bästa lag för dagen och under mina år som tränare kan jag säga att max 2 ggr per år har man samtliga tillgängliga, alltid är det någon skada, sjukdom mm. Börjar man snacka om att man saknar folk före en match anser jag att man redan vikt ner sig för att börja hitta på eventuella ursäkter till en förlust  och det suckar jag bara åt.
 
Missförstå mig inte, klart man är glad när man vinner stort men det är dramatiken som är grejen tycker jag, innebandy är ju en otroligt kul sport då man i princip alltid kan hämta ikapp och det på en tredjeperiod inte är avgjort om man ligger under med 5 bollar. 
 
 
Ja nu blev det ett långt inlägg men så blir det ibland, hoppas ni orkade läsa ända hit, godnatt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0