Ungdomsidrott ska vara glädje, varför är det inte så?

Har nu varit domare i en ungdomsturnering i fotboll i helgen och de flesta lagen ser ut att ha roligt ihop men då finns det några undantag när de har tränare som bara klagar och kritiserar de stackars pojkarna som har det kämpigt ändå och är klart sämre än sina motståndare. All respekt till de få killarna där ute i de lagen som ändå försöker berömma sina lagkamrater att kämpa på och bita ihop trots att ledarna suckar, stönar och kritiserar i tid och otid.
 
Värst av alla var ett lag från Småland, ska inte nämna något lagnamn men de vann sin match med hale 6-0 och det fanns ingen glädje i laget alls, ledarna sade inte så mycket men spelarna klagade på varandra och i princip ingen firade när de gjorde mål. En kille gjorde ett drömmål (14år gammal) en fin skruv i bortre krysset och i princip inte en enda medspelare omfamnade honom och sade snyggt mål eller liknande. Jag sade till honom när han sprang förbi mig att "det där var nog dagens snyggaste", då fick jag ett mycket slappt svar som "kanske det", ungefär som vem bryr sig. Jag fattar inte alls, ska man inte ha roligt när man spelar fotboll? Har nog inte sett något liknande på länge och är inte säker på om jag sett sådant i innebandyn på många år i alla fall.
 
Tragiskt måste jag ändå säga.
 
Sist måste jag också gnälla lite till, när lagen spelat klart så tycker jag INTE det är okej att tacka sitt lag med 3 starka bokstäver (AIK, KFF, IFK) ja ni fattar, det är väl fan inget jävla tack för matchen, det är skryt och smått hånande tycker jag speciellt när laget vunnit. Ledare vakna nu och lär barnen lite respekt för motståndarna, funkar sådär i några lag måste jag säga.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0