Klubbarnas uppgång och fall, del 1 Alingsåsbygden
Under åren som gått sen jag började spela innebandy har det kommit nya klubbar som gått snabbt fram igenom seriesystemet och de som gått motsatt håll och fallit rakt ner och bort av olika anledningar, ekonomi kan vara en, spelarbrist kan vara en annan.
I Alingsås som jag kommer ifrån har vi också några exempel. När jag började med innebandy på mitten av 90-talet fanns det många klubbar, vi i vår klubb Noltorp var nya och vår första säsong i serie var 1995/96 (i kaxiga lilafärgade tröjor, snygga om jag får säga det själv).
På den tiden låg IBK Alingsås i div 1 och Smedjans IF i div 2. De var storklubbarna i stan. Sen var det IBS Alingsås som var våra bittre fiender på plan (men ganska schyssta killar utanför) vi båda kamperade i div 5.
Utanför stan fanns 2 bittra fiender ca 100 gånger större rivalitet existerade mellan dem. Det var Östadkulle IBK och Sävens BK. De hade genom åren spelat fotboll i div 5 mot varann många gånger och många av spelarna hade gått på samma skola, snacka om prestige där.
Några år senare kom också 2 landsorts klubbar till fram, Sollebrunns AIK (som jag tränade under 1 säsong) och Långareds BoIS (som har en av sveriges finaste hallar mitt i skogen). Det kom också en Alingsås klubb till som kallade sig Genombrun när de spelade i korpen, de fick dock inte officiellt heta det så de hette GIF Alingsås men i folkmun kallad för Genombrun eller helt enkelt Brun.
Man kan säga att under Alingsås regionens storhetstid på slutet av 90-talet hade vi alltså 9 klubbar utanför Alingsås och då räknar jag inte med Lerum och Wårgårda IBK.
Sen kom fallet, först försvann Sävens BK på grund av spelarbrist och svagt intresse för styrelsearbete och de flesta av deras spelare gick till Wårgårda IBK. Nästa klubb som försvann var IBS Alingsås, deras damlag gick istället in hos Noltorp och deras spelare försvann till bl a Noltorp och Östadkulle.
GIF Alingsås blev inte så långvariga de försvann efter att haft stora planer på att gå upp i seriesystemet men bättre än div 6 blev det inte, jag har för mig att de som bäst kom 3a och det tog nog knäcken på dem, de hade flera riktigt bra spelare bl a fd Wårgårda ibks vägg i mål Dennis Magnusson som undertecknad försökte åtskilliga gånger att göra mål på i en träningsmatch med Östadkulle B, vi sköt säkert 40-50 skott och han var omutlig och GIF kontrade in 3 trots att vi hade 70 % bollinnehav och dem kanske hade totalt 10 skott på mål. vi i Noltorp med undertecknad bakom initiativ erbjöd dem att gå ihop med oss men de tackade nej.
Säsongen 2004/2005 vann vi i Noltorps IBK div 5 och vi var för första gången i klubbens historia klara för div 4. Detta blev tyvärr klubbens fall. Undertecknad hade blivit vald till sportchef och min gode vän Andreas ordförande. Vi hade tagit seriesegern med en liten trupp där hårt arbete och bra försvarsspel låg till grunden. Problemet i klubben var att vi var ett kompisgäng som alltid spelat och att vi aldrig haft något ungdomslag och tiden var emot oss, på spelarmöte efter säsongen visade det sig att många var tveksamma vad som skulle hända nästa år. Jag själv var sugen på att vå vidare som tränare och många av de i min ålder (då runt 31) var osäkra och vår ena målvakt Mattias skulle gå till ibk alingsås och vår andra Peter hade ryggproblem stod vi till slut med ca 8 klara spelare och ingen målvakt. Det skulle visa sig att Östadkulle hade samma problem med många fotbollsspelare som var osäkra på fortsatt spel och efter en omröstning i båda klubbar slog vi ihop oss och blev Östadkulle/Noltorp IBK. Jag hade hellre sett ett nytt fräscht namn och inte en trist kombination men okay det blev som det blev och i och med att Östadkulle låg i div 3 så blev det div 3 spel och en klubb till i regionen försvann.
Så läget idag då inför säsongen 2007/2008 är följande i vår lokala miljö runt Alingsås.
IBK Alingsås får ladda om i div 2 efter att åkt ur div 1 denna säsongen, trist för de hade verkligen något på gång efter många år i div 2, men de kan säkert komma tillbaka om inte för många bra spelare lämnar. Ryktesvägen säger att de blivit av med flera bra bl a min gamle lagkamrat från Noltorp Joel Pettersson som är en riktigt bra center/forward och en trevlig kille + ett par till.
Smedjans IF har faktiskt kommit tillbaka till div 3 efter att ha varit i 4an i 2 år. Grattis till dem, jag förundras över hur de spelarna orkar spela trots sin höga ålder men det måste bero på att dem är så bra tränade. :)
Östadkulle/Noltorp då, de kom sist i div 3 i år och får nästa år försöka ta sig tillbaka, ryktesvägen säger att de blir av med fler spelare och det har tagit hårt på laget men de har ungdomslag så de kan bli bra på sikt igen, kämpa på gubbs.
Sollebrunns AIK ska starta upp igen i div 6 och de har många unga spelare i sitt samhälle och kan de få igång sugen på några av de "gamla" så kan de bli bra igen, deras akilleshäl har varit att många spelare inte "orkat" lira bortamatcher.
Har lagt in en bild från en match i Danska div 1 där mitt lag skulle få ordentligt me pisk mot Esbjerg, min sista match me gänget i DK. Minns den tiden som mycket bra när vi vecka ut och vecka in fick stryk men ändå med mycket fighting spirit lyckades hänga kvar genom att vinna 2 matcher. Det bästa var att ändå hade vi otroligt kul när vi lirade och alla kämpade och slet och det är ju det viktigaste att ha kul tänk på det.
Jag reserverar mig för eventuella fel angående årtal och placeringar men jag tror att jag har det mesta rätt (och det är min åsikt som skrivs här tänk på det)
I Alingsås som jag kommer ifrån har vi också några exempel. När jag började med innebandy på mitten av 90-talet fanns det många klubbar, vi i vår klubb Noltorp var nya och vår första säsong i serie var 1995/96 (i kaxiga lilafärgade tröjor, snygga om jag får säga det själv).
På den tiden låg IBK Alingsås i div 1 och Smedjans IF i div 2. De var storklubbarna i stan. Sen var det IBS Alingsås som var våra bittre fiender på plan (men ganska schyssta killar utanför) vi båda kamperade i div 5.
Utanför stan fanns 2 bittra fiender ca 100 gånger större rivalitet existerade mellan dem. Det var Östadkulle IBK och Sävens BK. De hade genom åren spelat fotboll i div 5 mot varann många gånger och många av spelarna hade gått på samma skola, snacka om prestige där.
Några år senare kom också 2 landsorts klubbar till fram, Sollebrunns AIK (som jag tränade under 1 säsong) och Långareds BoIS (som har en av sveriges finaste hallar mitt i skogen). Det kom också en Alingsås klubb till som kallade sig Genombrun när de spelade i korpen, de fick dock inte officiellt heta det så de hette GIF Alingsås men i folkmun kallad för Genombrun eller helt enkelt Brun.
Man kan säga att under Alingsås regionens storhetstid på slutet av 90-talet hade vi alltså 9 klubbar utanför Alingsås och då räknar jag inte med Lerum och Wårgårda IBK.
Sen kom fallet, först försvann Sävens BK på grund av spelarbrist och svagt intresse för styrelsearbete och de flesta av deras spelare gick till Wårgårda IBK. Nästa klubb som försvann var IBS Alingsås, deras damlag gick istället in hos Noltorp och deras spelare försvann till bl a Noltorp och Östadkulle.
GIF Alingsås blev inte så långvariga de försvann efter att haft stora planer på att gå upp i seriesystemet men bättre än div 6 blev det inte, jag har för mig att de som bäst kom 3a och det tog nog knäcken på dem, de hade flera riktigt bra spelare bl a fd Wårgårda ibks vägg i mål Dennis Magnusson som undertecknad försökte åtskilliga gånger att göra mål på i en träningsmatch med Östadkulle B, vi sköt säkert 40-50 skott och han var omutlig och GIF kontrade in 3 trots att vi hade 70 % bollinnehav och dem kanske hade totalt 10 skott på mål. vi i Noltorp med undertecknad bakom initiativ erbjöd dem att gå ihop med oss men de tackade nej.
Säsongen 2004/2005 vann vi i Noltorps IBK div 5 och vi var för första gången i klubbens historia klara för div 4. Detta blev tyvärr klubbens fall. Undertecknad hade blivit vald till sportchef och min gode vän Andreas ordförande. Vi hade tagit seriesegern med en liten trupp där hårt arbete och bra försvarsspel låg till grunden. Problemet i klubben var att vi var ett kompisgäng som alltid spelat och att vi aldrig haft något ungdomslag och tiden var emot oss, på spelarmöte efter säsongen visade det sig att många var tveksamma vad som skulle hända nästa år. Jag själv var sugen på att vå vidare som tränare och många av de i min ålder (då runt 31) var osäkra och vår ena målvakt Mattias skulle gå till ibk alingsås och vår andra Peter hade ryggproblem stod vi till slut med ca 8 klara spelare och ingen målvakt. Det skulle visa sig att Östadkulle hade samma problem med många fotbollsspelare som var osäkra på fortsatt spel och efter en omröstning i båda klubbar slog vi ihop oss och blev Östadkulle/Noltorp IBK. Jag hade hellre sett ett nytt fräscht namn och inte en trist kombination men okay det blev som det blev och i och med att Östadkulle låg i div 3 så blev det div 3 spel och en klubb till i regionen försvann.
Så läget idag då inför säsongen 2007/2008 är följande i vår lokala miljö runt Alingsås.
IBK Alingsås får ladda om i div 2 efter att åkt ur div 1 denna säsongen, trist för de hade verkligen något på gång efter många år i div 2, men de kan säkert komma tillbaka om inte för många bra spelare lämnar. Ryktesvägen säger att de blivit av med flera bra bl a min gamle lagkamrat från Noltorp Joel Pettersson som är en riktigt bra center/forward och en trevlig kille + ett par till.
Smedjans IF har faktiskt kommit tillbaka till div 3 efter att ha varit i 4an i 2 år. Grattis till dem, jag förundras över hur de spelarna orkar spela trots sin höga ålder men det måste bero på att dem är så bra tränade. :)
Östadkulle/Noltorp då, de kom sist i div 3 i år och får nästa år försöka ta sig tillbaka, ryktesvägen säger att de blir av med fler spelare och det har tagit hårt på laget men de har ungdomslag så de kan bli bra på sikt igen, kämpa på gubbs.
Sollebrunns AIK ska starta upp igen i div 6 och de har många unga spelare i sitt samhälle och kan de få igång sugen på några av de "gamla" så kan de bli bra igen, deras akilleshäl har varit att många spelare inte "orkat" lira bortamatcher.
Har lagt in en bild från en match i Danska div 1 där mitt lag skulle få ordentligt me pisk mot Esbjerg, min sista match me gänget i DK. Minns den tiden som mycket bra när vi vecka ut och vecka in fick stryk men ändå med mycket fighting spirit lyckades hänga kvar genom att vinna 2 matcher. Det bästa var att ändå hade vi otroligt kul när vi lirade och alla kämpade och slet och det är ju det viktigaste att ha kul tänk på det.
Jag reserverar mig för eventuella fel angående årtal och placeringar men jag tror att jag har det mesta rätt (och det är min åsikt som skrivs här tänk på det)
Kommentarer
Trackback
